Ångest

• Våga sök hjälp om du besväras av din ångest.
• Om du har en anhörig eller nära vän med ångestproblematik kan du hjälpa hen att söka vård.
• Försök fundera ut när du drabbas av ångest, finns något mönster eller utlösande faktor? Detta kan vara av värde inför ett vårdbesök.
• Om du missbrukar alkohol eller andra substanser bör du försöka sluta med det, särskild behandling finns för detta.
• Försök hålla dig sysselsatt med sådant du trivs med att göra.

Doktor24-bloggen: Dämpa din ångest – 10 enkla knep

• Om du får tankar på att skada dig själv.
• Om du känner att ditt liv påverkas negativt av din ångest, att du inte längre kan göra det du vill eller upprätthålla dina normala relationer.
• Om du har långvariga besvär, man ska inte behöva leva med ångest.

Läs mer om psykologbesök och behandling hos Doktor24.

Att känna ångest är ofta ett normalt psykologiskt svar på en händelse som vi utsätts för. Känslan av rädsla har genom tiderna varit en helt livsnödvändig mekanism för att undvika ytterligare fara. Ett upplevt hot mot vår överlevnad drar igång en reaktion med både känslor och fysiska symptom som exempelvis hjärtklappning, yrsel och svettningar.

En sjuklig ångest är helt enkelt ett sådant påslag inför saker som egentligen inte utgör någon fara för oss. Det kan röra sig om situationer som egentligen är ofarliga, som att gå över ett torg, eller varelser som inte heller utgör ett verkligt hot, som en ofarlig spindel på köksgolvet. Man kan säga att reaktionen inte längre står i proportion till det du upplever. Det finns en rad olika ångesttillstånd och ångest är en mycket vanlig sökorsak inom vården.

Ångest kan ta sig många uttryck och former. Det är därför viktigt att försöka diagnostisera vilken sorts ångest som drabbat någon för att bättre kunna rikta en behandling. Exempel på ångesttillstånd/ångestsyndrom är panikattacker och paniksyndrom, specifika fobier (spindlar, höjder, blod, att kräkas etc.), social fobi, generaliserat ångestsyndrom (GAD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD). Ångesttillstånd är vanligt hos personer med missbruksproblematik eller annan psykiatrisk sjukdom.

Genom årtusenden har vi människor behövt skydda oss mot faror. Det är därför naturligt att känna oro och fruktan inför saker och situationer som du upplever som hotfulla. Problemet är när du får obefogade känslor av ångest inför sånt som egentligen inte är farligt, eller när reaktionen är alltför stark. Vid ångestsjukdom kan man säga att ditt naturliga försvarssystem går överstyr och orsakar problem i det dagliga livet på något sätt.

Vid depression kan ångest vara en del av sjukdomsbilden, men behöver inte vara det. Vid exempelvis generaliserat ångestsyndrom – GAD – är det ganska vanligt att också drabbas av depression. Vid depression är det också vanligare med panikattacker då den allmänna ångestnivån ofta är förhöjd.

Syftet med ångestbehandling är att den drabbade ska återfå känslan av kontroll. Psykoterapi kan ge verktyg och tekniker för att återfå kontrollen över situationer som upplevs som ångestladdade och läkemedel kan dämpa ångestkänslorna.

Många ångesttillstånd är lindriga och behöver ingen behandling, men stäm av med en läkare som kan hjälpa dig att skatta din ångest och hjälpa dig till rätt behandling om du behöver en sån.

Kognitiv beteendeterapi (KBT)

De senaste åren har man forskat mycket på behandling av ångest och de två stora kategorierna är läkemedelsbehandling och psykoterapeutisk behandling. Den psykoterapeutiska behandlingen som visats ha bäst effekt vid ångestsyndrom är kognitiv beteendeterapi, så kallad KBT. Det har visats fungera vid skilda ångestsyndrom som exempelvis social fobi, paniksyndrom, specifika fobier, separationsångest och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).

Läkemedel

Vid en stor del av ångestsyndromen som finns beskrivna har man sett god effekt av läkemedel, framförallt i form av så kallade selektiva serotoninåterupptagshämmare, SSRI. Denna läkemedelskategori är samma som vanligen används vid behandling av depression. Andra läkemedel som används är ofta varianter av antihistaminer, som lergigan eller liknande, för att dämpa den akuta ångesten.

Vissa tillstånd, som exempelvis social fobi, kan vara behjälpta av så kallade betablockerare som medicinering. Dessa läkemedel lugnar hjärtrytmen.

Vid akuta ångesttillstånd kan ibland läkare förskriva så kallade bensodiazepiner, som till exempel oxascand (kallas även Sobril). Det kan ge god effekt på kort sikt men är olämpligt att ta på lång sikt då det lätt ger ett beroende.

Att drabbas av en panikattack är att få en plötsligt påkommen känsla av mycket kraftig rädsla eller skräck. Detta medför i princip alltid en rad kroppsliga symptom som hjärtklappning, tryck över bröstet, yrsel, svimningskänsla eller andnöd. Den som drabbas blir därför inte sällan orolig för att ha fått ett allvarligt sjukdomstillstånd rörande kroppen och kommer ibland in till sjukhusets akutmottagning.

För en del händer detta bara någon enstaka gång. För den som drabbas flera gånger kan panikattackerna övergå i ett paniksyndrom. Det innebär att den drabbade börjar ändra sitt beteendemönster för att undvika att hamna i situationer som kan medföra en panikattack. Det kan leda till en allvarlig begränsning av livssituationen med isolering som följd. Rädslan för en ny panikattack eller rädslan för konsekvenserna av en panikattack är det som utmärker paniksyndromet.

Panikattacker kan vara en del av en depression eller ibland förekomma som en del av andra ångestsyndrom. Ofta är det kopplat till torgskräck, agorafobi, då panikattackerna är vanliga i allmän miljö och beteendet hos den drabbade då blir att undvika platser med mycket folk, tunnelbanan, etc. Man kan dock ha agorafobi utan att ha ett paniksyndrom och vice versa.

Livstidsrisken att någon gång insjukna i ett särskilt ångestsyndrom är cirka 30 %. Vid varje given tidpunkt har cirka 16 % ett ångestsyndrom. Hos barn är det ungefär lika vanligt att pojkar och flickor drabbas, men hos vuxna är det dubbelt så vanligt att kvinnor har ångest än män. Hälften av alla som drabbas av ett ångestsyndrom gör det redan innan 11 års ålder.

Vid en ångestattack kopplas kroppens nervsystem igång, ett system som på många sätt ligger utom vår kontroll. Vi förbereder oss på att slåss eller fly och reagerar med starka kroppsliga reaktioner som ökad puls, vidgade pupiller, etc. Dessa symptom kan i sin tur stärka den känslomässiga biten av ångesten med ökad rädsla och fruktan, och en ond spiral drar igång. Det finns även vissa ångestattacker som ger motsatt påverkan på nervsystemet med sänkt blodtryck och sänkt puls, vilket kan leda till att man svimmar av. Detta ser man ibland vid särskild fobi för sprutor och blod.

Faktum är att ångestsyndrom ofta ger sig tillkänna tidigt i livet, hälften av de som drabbas gör det innan 11 års ålder. Många barn och unga söker sig själva, eller via föräldrarna, till barn- och ungdomspsykiatrin – BUP. Ibland är det via skolhälsovården, en ungdomsmottagning eller socialtjänsten. Barn och unga med ADHD har oftare ångestproblematik än andra unga.

Som gravid är det vanligt att känna lite oro och ibland ångest. Det kan vara tankar som kretsar kring förlossningen eller oro för missfall, vad du får äta eller inte, om du gör något fel under din graviditet, att behöva ta hand om ett barn, hur det ska gå att få fler barn om du redan har barn, med mera.

Ofta kan din barnmorska hjälpa dig med dina besvär. Är det allvarlig oro som inte går över finns specialisthjälp att få. Efter förlossningen kan en del drabbas av en så kallad postpartudepression, men det är ett särskilt tillstånd som inte är ett egentligt ångesttillstånd.