Loppbett

Loppor behöver blod från så kallade värddjur för att föröka sig. Men inte för att överleva. De kan alltså hålla sig vid liv genom att suga blod från andra djur – eller människor.

Det finns över 2000 olika arter av loppor i världen. Av dem finns ungefär 55 stycken i Sverige. Vår vanligaste loppa är fågelloppan.

Fågelloppor (Ceratophyllus gallinae)

Vi kan komma i kontakt med fågelloppor på många sätt. När vi krattar löv, beskär buskar, har höns eller råkar gå nära ett fågelbo. Lopporna kan även ta sig in direkt i hus, via ventiler och öppna fönster.

Fågelloppor är också den vanligaste loppan på både hund och katt. Katter får ofta loppor när de jagar fåglar i deras bon. Lopporna följer med inomhus där de lämnar katten och istället ger sig på andra eventuella husdjur, men också människor.

Fågelloppor är som mest aktiva i april och maj.

Fågelloppor kan överleva i våra bostäder några veckor, men inte föröka sig. Det innebär att de dör ut efter en tid. I rumstemperatur dör de snabbare än där det är svalare, som i ventiler och sprickor i väggen.

Människoloppor (Pulex irritans)

Den här typen av loppa är sällsynt i Sverige, men finns på många ställen i resten av världen. Människoloppan trivs i fukt och smuts.

Igelkottsloppor (Archaeopsyllus erinacei)

En enda igelkott kan bära på tusentals med loppor. Lopporna kan hoppa till både människor och våra husdjur om vi kommer nära igelkottar och/eller deras bon. Det är vanligast att bli biten av igelkottsloppor mellan juli och oktober.

Hund- och kattloppor (Ctenocephalides canis och Ctenocephalides feli)

Både hundar och katter kan få olika djurloppor när de vistas utomhus. Men det finns också speciella hund- och kattloppor. Kattloppor är den vanligaste typen, som även hundar kan få. Kattloppor kan föröka sig, det vill säga bli fler, inomhus.

Strandloppa (Orchestia gammarellus)

Strandloppan, som egentligen är ett litet kräftdjur, finns på vissa sandstränder.

Loppor är hoppande insekter

Loppor är en typ av insekt. De är parasiter och beroende av blod från andra djur eller människor för att leva.

Det går att se en loppa med ögat. Men de är små, ungefär 1-3 millimeter långa och brunaktiga. De har långa bakben, vilket gör det lätt för dem att hoppa på djur eller människor som är i närheten. Kroppen är också formad så att de på bästa sätt kan röra sig på olika djur och hålla sig fast där. Loppor är till exempel väldigt smala och har kraftiga klor.

Du behöver inte behandla loppbett med något speciellt medel. Betten försvinner av sig själva inom några veckor. Men under tiden kan de klia väldigt mycket. För att lindra klådan kan du:

• smörja utslagen med kylbalsam eller alsolsprit
• smörja utslagen med hydrokortisonsalva. Tänk på att prata med din läkare eller BVC om det gäller ett barn under två år.
• använda receptfritt antihistamin. Det finns både i fast och flytande form. Be gärna om råd på apoteket vad som passar bäst för dig eller ditt barn.
• försöka få ner svullnaden genom att kyla ner huden med något kallt.

Klia inte

Det är svårt att inte klia. Men försök. Betten försvinner snabbare om du inte kliar. Det finns också en risk att utslagen blir infekterade om du river sönder dem.

Varifrån kommer lopporna?

Försök ta reda på varifrån lopporna kommer. Bor du i ett hus kan du till exempel se efter om det finns fågelbon under takpannor i närheten av sovrum, och leta i luftventiler.

Städa noga

Har du fått problem med loppor bör du dammsuga:

• golv
• lister
• sängar – även hund- och kattsängar.

För att vara säker på att lopporna försvinner ska du slänga dammsugarpåsen direkt, tvätta golv samt skaka ur sängkläder. Du kan behöva städa många gånger för att vara säker på att lopporna och deras ägg verkligen är borta.

Vissa loppor är extra bra på att bita sig fast i hemmet. För att få bort dem kan du ta hjälp av en firma som specialiserar sig på att få bort skadedjur.

Loppbett behöver oftast ingen speciell behandling. Men du bör söka vård:

• om betten blir infekterade.

Den vanligaste orsaken till att vi blir bitna av loppor är att vi kommit nära ett fågelbo eller att ett husdjur fått fågelloppor.

Det är vanligt att människor blir bitna av fågelloppor, speciellt under vår och försommaren.

När en loppa biter hål på huden för att suga blod sprutar den samtidigt in ämnen, enzymer. Enzymerna gör att blodet inte stelnar så att loppan lätt kan suga upp blod. När kroppen reagerar mot ämnena börjar betten att klia.

Loppbett 

Loppor kan sprida infektioner, som pest och tyfus via sin avföring. Du behöver inte vara orolig för att det händer i Sverige eftersom ingen av sjukdomarna finns här längre. En person som blivit biten av en smittad loppa kliar in loppans avföring i loppbetten.

Den typ av loppa vi löper störst risk att bli bitna av är fågelloppan. Därför är det bra att inte ha fågelholkar för nära bostaden. Var också uppmärksam på om ditt husdjur kliar sig mycket. Husdjur kan också komma i kontakt med fågelloppor när de är utomhus.

När ditt husdjur har loppor

Tecken på att ditt husdjur har loppor är att de kliar och slickar sig ofta. Du kan också leta efter bettmärken på deras hud. Vill du skydda dig mot ditt husdjurs loppor kan du använda  myggmedel. Små barn ska inte använda en del myggmedel. På apoteket kan du få råd om vilka myggmedel som är lämpliga.

Oftast behöver husdjur inte behandlas för loppor utan de försvinner av sig själva. Men om ditt djur kliar sig mycket finns det receptfria medel mot loppor. Fortsätter klådan – eller om djuret får loppor ofta – är det bra att kontakta veterinär. Ditt djur kan behöva receptbelagd medicin.

En läkare undersöker dina bett för att se om det är loppbett. Du behöver oftast ingen vård – om inte betten blivit infekterade.