Vattkoppor

Eftersom vattkoppor är en virussjukdom finns ingen medicin mot sjukdomen. I regel tar det sällan mer än cirka två veckor från att det första röda utslaget dyker upp tills att de sista skorporna försvinner.

Utslag och klåda

Du kan försöka dämpa klådan och med tvål och vatten hålla rent för att undvika att bakterier kan ta sig in i sönderrivna blåsor.

• Lindra besvären genom att ta kylbalsam och zinksalva på utslagen.
• Vid svår klåda kan allergimedicin lindra.
• Håll rent för att minska risken för sekundärinfektion – det vill säga att spruckna blåsor blir infekterade med bakterier.
• Håll ditt barn hemma tills alla koppor torkat in och undvik kontakt med gravida, spädbarn och personer med nedsatt immunförsvar.

Feber

• Febern kan dämpas med paracetamol.
• Använd Alvedon eller motsvarande mot feber för barn och ungdomar under 18 år.

Undvik att behandla febern med NSAID-preparat, så som Ibuprofen, då dessa kan förvärra sjukdomsförloppet. Barn och unga ska inte ta preparat med acetylsalicylsyra då det i ovanliga fall kan ge svår biverkan.

• Om du är gravid och inte haft vattkoppor och misstänker att du blivit smittad, kontakta din barnmorska.
• Om du står på cellgiftsbehandling eller har annan känd nedsättning av immunförsvaret och får vattkoppor.
• Om du är vuxen och får vattkoppor.
• Om du får en infektion efter att en blåsa spruckit, till exempel om du får en större rodnad och ömhet över en del av ett ben eller en arm samt feber.

Barn

• Om barnet har ihållande feber över 38 grader i mer än 3-4 dygn.
• Om barnet får stora problem med klåda.
• Om vattkopporna blir infekterade.
• Om barnet får hosta eller feber på nytt efter att alla skorpor läkt ut.
• Om barnet är under 6 månader och mamman inte haft vattkoppor.
• Om barnet får okoordinerade rörelser i armar och ben, svårt med balansen, sluddrigt tal, nackstelhet och ryckande rörelser med ögonen.

Vattkoppor orsakas av varicella-zoster-virus (VZV). Viruset sprids över hela världen och i vårt klimat i Sverige är det vanligare att det drabbar barn. I mer tropiska klimat drabbar det tonåringar och unga vuxna i högre utsträckning.

Viruset smittar när någon som är sjuk rör vid en smittad person, när någon nyser eller via andra droppar från den som är sjuk.

Droppsmitta betyder att du får i dig partiklar med virus från dina händer efter att ha tagit på till exempel ett handtag som någon som är sjuk hostat eller nyst på. Du kan också bli sjuk av att andas in partiklar med virus från någon som är sjuk.

När en person smittats av vattkoppor tar det upp till 2 veckor innan de blir sjuka. Den som smittats är sen själv smittsam redan ett par dagar innan de röda utslagen börjar synas på kroppen. Det är en av anledningarna till att det oftast sprids fort från person till person, mellan barn i en familj eller på en förskola.

Man brukar säga att en person är smittsam tills alla skorpor torkat in. Ofta finns särskilda smittskyddsåtgärder från förskolor och skolor när vattkoppor hittats, men det är egentligen lönlöst då smittspridningen redan skett till alla som kan bli smittade.

Har du haft vattkoppor innan eller blivit vaccinerad kan du inte få vattkoppor igen. Därför kan du utan problem träffa personer med vattkoppor och ta hand om ditt barn om det blir smittat.

Nästan alla barn smittas av vattkoppor i Sverige. Redan vid fyra års ålder har 40 % smittats och ytterligare 40 % smittas mellan åldern fyra och åtta. Vid 12 års ålder har 97 % blivit smittade.

Viruset tar sig via slemhinnorna i luftvägarna in i kroppen. Det delar sig sen i otroligt många viruspartiklar och sprids vidare i kroppen vilket ger de typiska röda utslagen.

När skorporna lossnat och sjukdomen klingat av så lägger sig viruset i nervceller i kroppen och orsakar inga symtom förrän eventuellt senare i livet. Då kan det reaktiveras och sprida sig längs utbredningen av en nervrot, vilket ger smärtsamma utslag som kallas för bältros.

Du kan vaccinera dig mot bältros via Doktor24. Läs mer om bältrosvaccin här.

Det finns idag ett effektivt vaccin mot vattkoppor som kan ges till särskilda riskgrupper, som barn med vissa underliggande sjukdomar. Då brukar man också vaccinera syskon och nära kamrater. Det pågår en utredning på Folkhälsomyndigheten om huruvida vaccinet ska införas i det allmänna vaccinationsprogrammet.

Du kan förebygga vattkoppor genom att vaccinera ditt barn. Här kan du läsa mer om vattkoppsvaccin.

Vattkoppor smittar från person till person via luften kring den som är sjuk. Vattkoppor är mycket smittsamt och har en lång tid mellan smitta och första utslag. Varje barn som smittats hinner därför ofta smitta många andra. Man brukar från förskolor rekommendera att barnet stannar hemma tills alla skorpor trillat av, men sannolikt har smittan redan hunnit spridas.

Hos barn är vattkoppor nästan alltid en lindrig infektion. Eftersom utslagen kliar kan det vara klokt att klippa barnets naglar för att minska risken för rivsår.

Ärrbildning är vanligt efter vattkoppor men ärren blir sällan bestående. Vissa får hudinfektioner av bakterier som tar sig in i kroppen via spruckna blåsor.

Ovanligare komplikationer är en påverkan på lillhjärnan med ostadig gång och sluddrigt tal. Även detta brukar gå över helt spontant. I mycket ovanliga fall kan resten av hjärnan också påverkas och ge kvarstående symtom.

Vuxna blir ofta sjukare om de får vattkoppor. Om du drabbas av vattkoppor i vuxen ålder kan tidig behandling med antivirala läkemedel ge ett lindrigare sjukdomsförlopp. Det gäller då att börja medicineringen redan inom första dygnet efter att första blåsan visat sig.

Risken för fosterskador vid vattkoppor är låg. Under graviditetens första hälft finns det dock vissa risker för fostret om du smittas av viruset och inte haft vattkoppor tidigare. Om du är osäker på om du haft vattkoppor kan du testa det med hjälp av ett blodprov.

Du bör inte vaccinera dig mot vattkoppor under graviditeten.

Det är allvarligt om du smittas från 5 dagar innan förlossning till cirka 2 dagar efter förlossning eftersom fostret eller det nyfödda barnet kan få ett svårt sjukdomsförlopp då antikroppar saknas.

Vattkoppor hos barn är en oerhört vanlig infektion som sällan behöver någon behandling eller utredning. Barn eller vuxna med känt påverkat immunförsvar på grund av medfödd sjukdom eller läkemedelsbehandling ska utredas och eventuellt vaccineras mot viruset.

Vattkoppor är inte kroniska. Däremot är själva virusinfektionen kronisk. Efter att du blivit frisk från infektionen lägger sig viruset kvar i kroppens nervceller för resten av livet och kan senare återaktiveras och ge upphov till bältros. Det kan hända efter ett år eller efter flera decennier. Samma virus ger alltså olika sjukdomar första gången du blir sjuk och vid eventuellt ett eventuellt andra insjuknande.

Om ett barn med vattkoppor träffar sin mormor som haft vattkoppor i barndomen kommer mormodern inte att få bältros av det. En mormor med bältros kan däremot smitta sitt barnbarn som då får vattkoppor, om barnbarnet inte haft vattkoppor förut.

Vid bältros kan man ibland behandla med antiviral medicin, men då gäller det att sätta in medicinen så fort som möjligt, allra helst inom 1-2 dygn. Bältros läker ut av sig självt men om det drabbar ett öga är det bråttom att träffa en ögonläkare.